Efter 3 1/2 år
Det var sommar. Jag var glad, ångestfri/ fobifri och full av förhoppning. Men framförallt så var jag harmonisk och lugn inombords, så jag slösade inte bort min energi i onödan. Det lyste om mig! Jag mediterade dagligen och hade mina rutiner varje dag som jag följde. Jag gick upp ca 08.00 och drack ett stort glas vatten, la fram yogamattan, tände ett ljus och strechade igenom kroppen i lugn takt. Sen mediterade jag och var noga med att jorda mig. Jag såg allt det fina runtomkring mig som jag inte la märke till förut, jag var också tacksam, så otroligt tacksam för att nu ha en fungerande kropp och ett fungerande sinne. Jag uppskattade allt nu, en fin blomma, ett stolt träd, fin utsikt, omtänksamma personer, närvaron av min hund, och närheten av kärleken i mitt hjärta. Jag hade aldrig tidigare känt sån kärlek inom mig, jag hade hört folk prata om det med då trodde jag nog mest att det var något religiöst och fanatiskt men det var inte så jag kände utan när jag säger att jag kände kärlek då menar jag lugn, frid, uppskattning, ro i kropp och själ, kreativitet, empati, positivitet och energi etc.
Jag hade ställt om mitt fokus från negativitet och klagan till positivitet, kreativitet och jag hade börjat dagdrömma om vad jag ville skulle hända i mitt liv.
Jag sa ofta till mig själv att aldrig glömma hur viktigt det är med meditation för mig, jag hoppades att jag för all framtid skulle få må såhär bra. Jag visste att OM jag skulle få fortsätta att må så här bra så krävdes det att jag behöll mitt nya fokus och att jag mediterade dagligen, att jag motionerade i någon form, att jag drack mycket vatten och gav min kropp den nyttiga maten som den behövde för att förse mig med energi.
Den här sommaren blev jag gravid med min dotter.
Panik!!!!! jag skulle ju bli tvungen att ro det här i land ensam!!!!
Månaderna gick och det blev höst och vinter och jag gick igenom en graviditet själv.
Det var ensamt!
Men min hund Oscar var med mig i varje stund.
Ingen annan tid hade varit bättre att bli gravid på än den här, trots allt mådde jag super bra under hela graviditeten, enbart några gupp på vägen. Jag klarade det!!
I April 2016 kom hon.
Det var oväntat med endå inte. Jag och N:s pappa hade träffats under många års tid men var olyckligt förälskade eftersom vi inte kunde bli ett par på grund av distansen, vi bodde för lång ifrån varandra och ingen av oss hade möjlighet att flytta, men ett kärleksbarn blev det.
Följ med mig i nästa inlägg! Vad hände sen?......
Kommentera gärna och skriv om du vill att jag ska berätta något speciellt. Gilla dina faoritinlägg, det betyder mycket för mig!
Chao/ Adios!!
#ångest #fobier #lycka #livet #psykiskohälsa #närlivetvänder #frifrånångest #nyttliv #rädsla #glädje