Fortsättning...
Tiden gick, jag var hemma med N i 1 1/2år. Det gick i ett med många sömnlösa nätter men jag var en då pigg eftersom jag ammade och hormonerna flödade i kroppen ( antar att det är det som gör att man faktiskt orkar). Jag försökte förgylla dagarna med det jag kunde och vi var mycket ute i naturen med hunden. Det var lite meckigt eftersom jag ju var tvunden att amma stup i kvarten oberoende vart vi var någonstans men jag kom in i det efter ett tag och fann mig i det också. Det var en mysig tid nu när jag kan se tillbaka på det.
Efter 1 1/2 år skulle N skolas in på förskola. Det var mycket nytt att ta ställning till, jag ville ju inte att N skulle dricka vanlig mjölk, äta gluten eller gris ( på grund av ideologiska anledningar) så det fick jag strida lite för. Jag tyckte också att inskolningen var jobbig, jag gillade inte att se henne så ledsen och inte heller de andra nyinskolade barnen som gick runt och grät och rabblade mantrat "mamma kommer sen, mamma kommer sen".
Det var en helt ny värld för oss och det var lite av en chock att helt plötsligt tvingas lämna mitt lilla oförstörda barn till helt främmande människor, man känner ju som mamma att man vet vad minsta lilla min betyder hos sitt barn och man ligger alltid ett steg före för att förhindra att barnet blir ledset i onödan men på förskolan skulle N ju tvingas att dela personalens uppmärksamhet med 15 andra barn och tänk om dem skulle missa att hon satt i halsen eller något annant, det skrämde livet ur mig.
När barnet är litet så går man ju regelbundet till Bvc för samtal och koll, detta var också en helt konstig värld jag kastades in i. Jag är väldigt intresserad och ganska insatt i näringslära och kost och hälsa och jag insåg väldigt snabbt att personalen på BVC inte är det... Jag fick förklara att jag inte gav N mjölk, vilket sköterskan tyckte var helt knasigt, hon menade att barn behöver mjölk och kalcium för att stärka benen vilket är ett väldigt gammalmodigt resonemang som inte längre stämmer enligt vetenskapliga studier men hon tittade i alla fall väldigt konstigt på mig.
Sedan talade jag om att vi inte äter gluten hemma, och då blev hon lite irriterad och sa att barn måste äta gluten det är bra för dem... suck tänkte jag det här är fan otroligt hur man kan jobba inom vården på BVC och säga att gluten är nyttigt för barn. Hur som helst fick jag på ett snällt sätt säga till henne att gluten INTE är nyttigt, det är som klister som sätter sig i tarmen och det finns i stort sett ingen näring i det.
Nästa diskussion var fluor...
och nästa diskussion var vaccination... Gissa hur det gick...OMG, så lite vetskap dem har och så kan dem en då med att sitta och uttala sig om sånt som dem uppenbarligen inte vet något om. Det finns mängder av nya vetenskapliga studier och bevis på att fluor är ett nervgift, och vaccination får mycket allvarliga följder, om inte med en gång så senade i livet. Men hela sjukvården är ju köpt av läkemedelsbolagen så det är ju klart att dem vill att vi ska vaccinera och vara sjuka. Hon respekterade i alla fall mina beslut och gick vidare när hon märkte att jag var påläst inom ämnet.
Sedan har tiden bara gått och jag har jobbat som undersköterska med barn och ungdomar med Autism/ Asberger och andra funktionshinder. Ett mycket givande jobb. I våras kände jag dock att jag ville prova något annat och fick jobb som brevbärare...
Jag började där i April. Jag slutade där i Augusti. Nu är jag sjukskriven sedan Augusti...
Det säger en hel del. Jag blev anställd där just när de hade gjort en stor omorganisation och allt var kaos. Det förväntade sig att man varje dag skulle jobba övertid för att bli färdig. Jag som ensamstående mamma med ett barn på förskolan var ju tvungen att sluta i tid för att hämta henne, men jag tvingades jobba över minst en timma varje dag och jag var helt ihjäl stressad när jag kom till förskolan för att hämta henne.
Sedan skull jag ju även hinna med vardags sysslor som att handla städa, diska och tvätta, sedan hunden också såklart. Träffa vänner vad är det?? Ja det var en fruktansvärd tid, det som skulle bli så bra för mig att få jobba med något annat ett tag blev i stället en mardröm som fick mig att bli sjukskriven för upmattningsdeppression, helvete!!!
Det tog lång tid innan jag kunde acceptera att jag var utmattad igen, men nu har jag accepterat det och det får mig också att inse hur skört livet är.
Hur går det nu? följ med i nästa inlägg.
#depression #livskvalite #ångest #utmattning #livet #utmaningar #glädje