Ångest, Panikångest och Klaustrofobi...
Detta inlägg kommer att handla om min ångest och panikångest som jag utvecklade i samband med min utbrändhet som jag råkade ut för för ungefär sju år sedan. Jag är idag frisk från alla tre och jag vill därför skriva ett inlägg om det i fall jag kan hjälpa någon därute som lider av just detta och att på så vis inge lite hopp. Även om det är sju år sedan jag först insjuknade så var det en sådan fasansfull tid i mitt liv så det känns som om det var förra året.
Från en dag till en annan så kollapsade min kropp totalt. Så var det ju inte riktigt, jag hade säkert fått massa varningar långt tidigare men jag hade varken hört eller sett dem så för mig slog det ner som en blixt från klar himmel. I det här inlägget ska jag inte focusera på själva utbrändheten utan på ett par av de saker som kom på köpet. Jag fick en sån stark ångest och vissa dagar total panikångest som gjorde att jag gick omkring och var konstant livrädd i ungefär 3 år.
Jag blev beroende av hjälp från andra eftersom jag inte kunde klara av min vardag. Klaustrofobin som också dök upp som gubben i lådan gjorde inte saken bättre. När många saker var totalt omöjliga för mig att klara av på grund av klaustrofobin så fanns det inte mycket kvar. Jag kunde inte åka kollektivt, buss, tåg, båt, flyg etc det var lika fruktansvärt som att kvävas till döds och dessutom bli utskrattad samtidigt, så kändes det.
Klaustrofobin gjorde att jag fick panikångest, en väldigt stark sådan. Jag kunde inte gå och handla i affären eftersom jag blev så klaustrofobisk därinne så att jag kunde stelna till, få panikångest och bli stående där i ren skräck utan att kunna röra mig och ta mig ut. Jag kunde inte heller åka bil, eller sitta på restaurang, sånt framkallade också en otrolig ångest.
Jag blev såklart sjukskriven under denna persiod, men möttes av total oförståelse från första början av sjukvården. De kunde väldigt lite om utbrändhet och psykisk ohälsa och försvårade mitt tillstånd genom att sjukskriva mig två veckor i taget, det gjorde att jag aldrig kunde slappna av eftersom det för mig innebar total panik att veta att om två veckor ska jag möta helvetet igen och behöva sitta i först ett väntrum med alla andra patienter och sedan på ett litet rum med doktorn med min klaustrofobi, det var fruktansvärt.
Jag valde att avstå från medicinering, trots att nu när jag ser tillbaka förstår att jag hade behövt medicin direkt för att fortare komma på rätt bana igen.
Jag tappade allt. Jag kunde ju inte gå ut. Men en vän som höll ut och fortsatte att träffa mig när jag orkade har jag kvar än i dag.
Efter ett halv år bytte jag läkare och vårdcentral och fick äntligen en väldigt bra kvinnlig läkare, jag träffade en psykoterapeut samtidigt, hon var fantastisk och hade till och med gjort ett fördjupningsarbete om utbrändhet så hon fattade min problematik och hjälpte mig med min ångest också.......
Fortsättning följer - läkningen #panikångest #ångest #klaustrofobi #psykiskohälsa #depression #hjälp
